Många unga och invandrare står idag utan jobb. Ungdomsarbetslösheten ligger runt 25 % vilket är oacceptabelt. Vi behöver omgående nya förslag och reformer på hur vi får dem i arbete, för att de ska få en lön att leva på, en rättighet som gäller alla.
Folkpartiet och också Centern har gått ut med förslaget att införa lägre ingångslöner för unga. Man tror att det skulle göra dem mer attraktiva i kampen om ett arbete. Personligen tror jag dock att förslaget inte skapar fler arbeten. Visst kan det göra att en eller annan anställer ytterligare en person då det inte längre kostar lika mycket (kanske mer inom offentlig sektor). Men många gånger kommer det att innebära att man väljer en med lägre lön före någon med erfarenhet men som pga sin ökade kompetens rättmätigt kräver en högre lön. Ett nollsummespel med andra ord. ( eller som på krogen ”en ut – en in”).
S har gått ut med andra förslag och mest handlar det om att avskaffa de jobbskapande reformer som Alliansen infört. Men också andra kontraproduktiva förslag har de kommit med. Moderaterna å sin sida har egentligen inga förslag alls på problemet, mer än att säga nej till lägre ungdomslöner. Inte särskilt konstruktivt det heller.
Lösningen med den höga arbetslösheten är knappast lägre ingångslöner, utan istället att få fler företag att anställa på grund av ökat personalbehov (vilket skapas av att verksamheten växer). Det kan fås genom fler nya företag. Men nystartade företag har många hinder att ta sig över innan den dagen kommer att de börjar anställa. Storföretagen har inte heller visat sig ha en ökande anställningsgrad när de växer, utan snarare tvärt om, pga effektiviseringar.
Därför behöver fokus vara en klart ökad satsning på att få små och medelstora stabila och välmående företag att expandera. Många av dessa företag har inte tid, kompetens, eller pengar att kunna utveckla sitt företag, andra har av olika anledningar stagnerat och skulle behöva en ”knuff” framåt.
Satsningarna kan ske genom support och kunskap i form av verksamhetsutveckling, produktutveckling och företagande, HR-kompetens, regelförenklingar från myndighetshåll, snabbare handläggningstider hos myndigheter, vuxenutbildningar som skräddarsyr personalen, m.m. Fler som arbetar i privat sektor skapar sedan via skattsedeln möjligheter till fler jobb i offentlig sektor.
Den höga arbetslösheten i Sverige är idag ett stort samhällsproblem och något som främst har drabbat ungdomar och invandrare. Att vara arbetslös slår hårt på den enskilde när ekonomin inte går ihop, självförtroendet sjunker och saker som hälsa och familj blir lidande. Roten till barnfattigdom ligger också många gånger i att en eller i värsta fall båda föräldrar saknar arbete.
Så det är av yttersta vikt att se till att unga, invandrare och människor som står långt från arbetsmarknaden kan få ett arbete och egen försörjning. Men för det krävs extraordinära åtgärder.
Reformer som RUT och nu senast sänkt restaurangmoms är några sådana åtgärder, där den första visar sig fungera ypperligt och har genererat åtskilliga tusentals jobb, samtidigt som reformen genererar ett överskott och betalar sig själv.
Den andra reformen är ännu svår att bedöma, även om man från vänsterhåll gjort sitt bästa med att smutskasta den. Men vad vi vet så här långt är att, även om priserna i och för sig inte gått ner nämnvärt (vilket inte var huvudsyftet), så har platsannonserna ökat markant, enligt bl.a. Dagens Nyheter, jämfört med innan nyår då reformen infördes. Man kan också ställa fråga vad som hänt om inte momssänkningen införts. Hur många i restaurangbranschen hade riskerat sägas upp på grund av alltför små marginaler.
Den halverade arbetsgivaravgiften har också nyligen kritiserats för att vara dyr och inte kunnat skapa några nya jobb, det må vara sant eller inte, men också här kan man fundera på hur många som hade varit utan jobb om den inte halverats.
Centerpartiets och Alliansens reformer har alltså skapat jobb (eller förhindrat att människor blivit uppsagda) men det är långt ifrån tillräckligt. Fler bra förlag behövs. Men förslagen får inte vara kontraproduktiva som de flesta av de aktuella vänsterförslagen (V + S + MP), om rätt till heltid, avskaffande av RUT och ROT, borttagande av halverad arbetsgivaravgift och borttagande av restaurangmomssänkningen. De här förslagen lär inte minska arbetslösheten utan istället öka den.
Dåliga och icke fungerande förslag hör hemma i papperskorgen. Nu kommer dock mindre lyckade förslag inte bara från vänsterhåll, utan mindre genomtänkta förslag har nyligen presenterats av både Folkpartiet och av Centerpartiet. Innehållet är dock i stort sett samma, nämligen att man borde sänka ingångslönerna för ungdomar för att de lättare ska kunna få ett arbete. Och här ställer jag mig ganska skeptisk, tillsammans med flera partikolleger, Mattias Larsson, Frank Thoren Hall, Hans Lindqvist, Tim Anton Mannion.
Är det i själva verket höga löner som är det verkliga problemet? Tanken med förslaget är att det ska vara billigare att anställa en ung människa, men om nu inte halverad arbetsgivaravgift (Se ovan), som är ett sätt att göra det billigare att anställa, inte fungerar, varför skulle då en sänkt lön göra det? Det blir ju samma netto i arbetsgivarens kassa. Incitamentet för att anställa fler måste ju då vara något annat och inte bara att det inte är lika dyrt att anställa längre.
(När det dessutom inte är en fråga för regering, eller riksdag, utan avgörs av arbetsmarknadens parter så är det kanske bättre att lägga krutet på att ta fram förslag som statsmakten har kontroll över istället…)
Det måste finnas andra och mer effektiva sätt. Visst är en del i det att sänka kostnaderna för företagen men det verkar som sagt inte vara det mest väsentliga. Och för att inte drabba de anställda med att i värsta fall inte få en rimlig lön att leva på, så bör ju andra avgifter minskas istället, som arbetsgivaravgiften där istället staten får betala.
Det måste istället handla om att ge företagen förutsättningar att expandera. För ett företag som inte vill växa, spelar det ingen roll att kostnaderna, oavsett om det är lägre löner eller lägre arbetsgivaravgifter. De kommer inte att anställa fler människor för det! Kanske om de är underbemannande, men sen har man nått maximal bemanningsgrad. Eller om man splittrar en persons lön på två, (men vem vill jobba för en halv lön?)
Jobben kommer istället bara att endera, nya företag växer fram, eller att befintliga företag expanderar och växer. Och det är här som statsmakten ska komma in. Jag skulle själv föreslå några saker som intuitivt bör vara bättre än lägre ingångslöner, där alla förslag handlar om att göra det enklare för företagens verksamhetsutveckling:
- Fortsatt satsning på nyföretagande. (Gör det mycket enklare)
- Hjälp till små nystartade företag att expandera
- Satsa på att få existerande små och medelstora stabila och välmående företag som av olika anledningar stagnerat att börja växa
- Minska myndigheters handläggningstider av ärenden kopplade till företags expansionsplaner
- Se till att kommuner, landsting, stat och dess myndigheter skapar en positiv och serviceinriktad attityd bland sina tjänstemän gentemot företagare.
- Ökad satsning på SFI (Svenska för invandrare) och främst det yrkesspecifika språket
- Närmare samarbete med näringslivet och med fler privata initiativ
Fortsatt satsning på nyföretagande
Vi behöver fler nya företag som kan växa och anställa personal. Gör bokföring, deklaration och administration betydligt enklare. Här borde också t.ex. länsstyrelser eller kommuner kunna ställa upp med gratis konsultation för nyföretagare under de första 1-2 åren.
Hjälp till småföretag att expandera
När ett nytt företag passerat de initiala första åren är det dags att eventuellt expandera. Men för att växa och anställa krävs både tid, pengar och kunskap, vilket alla entreprenörer kanske inte har. Här skulle kommuner och deras näringslivskontor kunna gå in och stötta med resurser för att komma över den tröskel som många känner. Norrköpings kommun har funderingar i den här riktningen.
Få existerande välmående och stabila företag som stagnerat att börja växa
Mycket fokus har lagts på nyföretande och att det är där jobben ska komma. Men från att en entreprenör har startat ett företag, till att få företaget på fötter och intäkter tillräckligt för att kunna expandera tar tid och är inte alltid möjligt.
Här finns det en helt annan grupp av företag som mer fokus bör läggas på där möjligheterna för nya jobb är betydligt större. Det finns många företag runt om i landet som går bra, har bra ekonomi och bra produkter/tjänster alla med anställda. Men av olika anledningar har företaget sluta expandera.
Här bör man gå in och erbjuda hjälp och stöd för att se hur verksamheten kan utökas. Är det enkla problem som resursbrist, eller kunskap som saknas? Behöver man kanske hjälp med att hitta eller utveckla nya produkter eller tjänster för sin verksamhet? Eller behöver man extra kapital eller nya ägare, alternativt nya styrelsemedlemmar som kan hjälpa till att bredda verksamheten. Jag tror personligen att dessa företag har en enorm potential att skapa arbetstillfällen.
Här handlar det också om ett nära samarbete mellan företag och kommuner och få vuxenutbildningen att skräddarsy utbildningar för enskilda företags specifika kompetensbehov (Matchmaking). Sondera företagens behov, välj ut passande personer som är arbetslösa och intensivutbilda dem i just det som de behöver.
Minska myndigheters handläggningstider av företagsärenden
Det finns flera företag som inte kan expandera på grund av att byråkratsverige inte är snabbt nog. Här finns mycket att göra
Långa handläggningstider, t.ex. bygglov och miljöprövningar, från myndighetshåll innebär många gånger att företag förlorar dyrbar tid och pengar i olika investerings- och uppstartsskeden. Det ska inte behöva ta 1-2 år för ett bygglov eller annat beslut – för många företag handlar det om att genomföra expansionsplaner nu(!), för att marknaden är positiv, banklån möjliga, räntor inte ska behöva betalas ut i onödan, osv.
Därför måste vi arbeta för kortare handläggningstider . Handläggningstider är också olika på olika ställen i Sverige för samma typ av ärenden. För att eliminera negativa långa handläggningstider bör man kunna införa bötesstraff för myndigheter som tar för lång tid på sig
Se till att myndigheter skapar en positiv och serviceinriktad attityd gentemot företagare.
Det finns tecken på att det idag många gånger råder en negativ attityd bland myndigheternas tjänstemän gentemot företagare. Man ser oftast företag som något besvärligt och som presumtiva brottslingar. Hos många tjänstemän på länsstyrelsen finns många som mer arbetar mot, än med företagare.
Det är väsentligt att ändra attityden till företagare hos myndigheter kommuner och länsstyrelser. De ska vara ett stöd och inte ett hinder för befintliga företag och de som vill starta nya företag. Det är viktigt att arbeta med företagen, inte mot, och säga vad som är möjligt, inte vad som inte är tillåtet. Vi bör således arbeta för en allmän attitydförändring, eller med andra ord inpränta att ”Vi älskar företagare!”
Ökad satsning på yrkesspecifik SFI (Svenska för invandrare)
För att få in fler invandrare på arbetsmarknaden är språket A och O. En ökad satsning på SFI-undervisning (Svenska för invandrare) är då ett bra förslag. Det har också visat sig att man många gånger brister i den yrkesspecifika svenskan, dvs. alla facktermer. En ökad satsning på ”fack-svenska” för olika branscher skulle här göra stor nytta.
Närmare samarbete med näringslivet med fler privata initiativ
Att få näringslivet att ta ett större ansvar för sin egen arbetskraftförsörjning är också viktigt. Byggbranschen och IF Metall har varit ett föredöme under lång tid med att få in och utbilda sin personal med sitt lärlingssystem. Nu har också Volvo bestämt sig för att satsa på egen skräddarsydd utbildning av sin framtida personal. Heder åt sådana initiativ.
Reformera LAS
Det finns självklart fler förslag som bör utvärderas, t.ex. kan en reformering av LAS (inte avskaffande!) vara effektiv för att få in fler arbetslösa på arbetsmarknaden (Obs. bara för att det ev. skulle vara lättare att säga upp någon betyder det inte att alla företag skulle säga upp alla sina anställda bara för att de plötsligt fick chansen, vilket många vänsterdebattörer verkar tro…)
-
Jag är som sagt tveksam till lägre ingångslöner eftersom jag tror att det finns andra mer effektiva sätt att få människor i arbete. Men det kan dock mycket väl visa sig att lägre ingånglöner kan öka incitamenten för företag och offentlig sektor att anställa. Och det är i så fall bra.
Om man nu då äntligen ska titta på lägre ingångslöner, så är det fundamentalt att det sen finns en tydlig och klart märkbar löneutveckling, som på sikt gör att lönen kommer upp på dagens lönenivåer. Och för de som gör ett bra jobb, över dagens nivåer. Det får således inte bli en allmän lönesänkning och utebliven löneutveckling (s.k. lönedumpning) utan det handlar enbart om att sänka den initiala tröskeln in på arbetsmarknaden. Sen ska lönen växa med personlig utveckling, ökad kompetens, erfarenhet, ansvar och framför allt prestation. Och här håller jag med om principen att ”Kan man ingenting så blir det en lägre (ingångs)lön” samtidigt gäller principen att ”När man blir mer erfaren och presterar mer ska man ha en löneökning som motsvarar detta.”
Och det är väl här som kritiken mot lägre ingångslöner kan anses befogad. Löneutveckling krävs om lägre ingångslöner ska vara möjliga. Tyvärr är inte löneutveckling alltid fallet hos många arbetsgivare.
Ska man vara för lägre ingångslöner måste man också tydligt betona att det måste gå hand i hand med en bättre löneutveckling än idag där löneutveckling, och lönespridning, är låg eller närmast obefintlig. För alla som är för sänkta ingångslöner är det ytterst viktigt att poängtera att ”okej du går in på en lite lägre lön just nu men ett väl utfört arbete lönar sig!”
Sen är jag också lite fundersam till det Danielsson och Qarlsson skrev i sin debattartikel i Corren för en tid sedan. Syftet med förslaget är att få in unga som annars har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Ett argument till sänkta ingångslöner för unga är då att ”När ett företag anställer och det kostar lika mycket att anställa en erfaren som en oerfaren faller valet allt som oftast på den som har erfarenhet.”. Problemet är ju att det hör förslaget inte skapar fler jobb. Antingen är det den unga som går arbetslös och den erfarna som får jobbet , eller tvärtom Ett nollsummespel med andra ord.
Sen kan det ju definitivt vara bra för den unga att på det här sättet komma in på arbetsmarknaden och skaffa sig erfarenhet och möjlighet att göra lönekarriär eller byta till andra jobb. Men då har den ju å andra sidan ”skuffat ut” den erfarne i arbetslöshet. Vi behöver ju både jobb till den erfarne OCH den unga arbetslöse. Jag tror att vi främst bör lägga tid på företagsutveckling istället, både nya företag, men också medelstora stabila och vinstdrivande men som stagnerat i sin utveckling. Sätt fart på dem så kommer nya jobb…
Samtidigt läste jag också en mycket intressant ledare i SvD om C. Northcote Parkinson och hans lagar där han agerade ”som skarpögd kritiker av svällande administration i offentlig sektor och storföretag”. Parkinson myntade också en svensk lag som går hanterar förhållandet mellan välstånd och jobb. ”Sikta på välstånd, och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning, och du får allt annat än välstånd.” Han anser att det främst är ett ökat välstånd som ger fler jobb, men att det inte nödvändigtvis är tvärtom. Jobben är således en konsekvens av det högre målet av välstånd. En ny vinkling av jobbpolitiken.
Sen vill jag också passa på att kritisera Moderaterna som, dock i likhet med mig, är kritiska till lägre ungdomslöner. Men att som Moderaterna rata ungdomslöner rakt av, utan att ha alternativa lösningar på hur vi ska få fler i arbete är faktiskt ännu sämre. Till och med Socialdemokraterna har fler idéer och förslag även om de flesta är dåliga förslag och inte kommer att fungera. Men de försöker ju i alla fall lösa problemet. Det visar ju bara på att man inom Moderaterna inte har så mycket idéer och att man mer eller mindre slutat utveckla politiken utan nu bara ska förvalta den. Men det är väl det som rollen som ”statsbärande parti går ut på…